Category Archives: Vardag

Kvinnosaken under 1800-talet

Det fanns män inom 1800-talets kvinnosak som sökte sätta även mer kontroversiella frågor på dagordningen och som väckte stor debatt. Ett exempel är Lars Hierta (1801-1872), liberal tidningsman och en ihärdig påskyndare av den känsliga frågan om gifta kvinnors rättigheter. Han var verksam i riksdagen mellan 1828 och 1872. I sin argumentation hänvisade Hierta till samhällets plikt i att höja moralen och öka rättvisan. Han proklamerade också för den utilitaristiska nyttoaspekten, att ökade rättigheter för kvinnor var en fundamental del i en strävan efter ”största möjliga lycka för största möjliga antal”. Han hade dock ofta svårt att göra sin röst hörd i det kompakta motstånd som förhärskade det politiska livet.

Redan på 1800-talet befarade en del att alla människors, kvinnor och mäns, lika rättigheter skulle leda till ett uppluckrande av könsordningen. Farhågan låg i att kvinnorna i förlängningen skulle stöpas om till män. Denna rädsla kan också märkas i argumenten hos dagens antifeminister, även om det här till stor del också handlar om att hålla fast vid en normativ manlighet.

Lämna blod

Morgonen började med blod. Jag var på St Göran och tog blodprov inför nästa veckas årskontroll. Jag och många med mig i väntrummet var där på fastande mage så inte fan log någon direkt.

Men oj vad blodprovet gick fort trots att det var 4 rör.

Annars har jag och Mamma H suttit som två små kontorsslavar och bara producerat och producerat. Vi har också noterat att det finns jävligt många duschar. Är det kopplat till det hårda arbetet.

Annars fick vi reda på att gardiner kommer i mars, porslin om en vecka och växter om 4 veckor.

Säga A men inte B – inget för mig!

Jag har väl insett att det inte går att säga A men inte B. Och så kanske det blir lite väl mycket spekulerande. Vi får se hur mycket jag kommer blogga om detta ämne. Men bara för att reda ut:

Psykolog 1. Där är mitt största problem panikångest och generell ångest. Det är en grym sjukdom. Du som inte har haft det kan omöjligen förstå. Jag har nu insett att jag har detta problem genetiskt i grunden men visst har jag påverkat det själv. Det är en sån konstig sjukdom. Det viktigaste är att acceptera att man har dessa problem och bara rida ut ångesten. Det är så fruktansvärt svårt. Jag kämpar emot med näbbar och klor.

Jag försöker vara stark men ibland går det bara inte. Då vill jag bara ge upp och gå och gömma mig. Jag inser nu hur dessa problem har dykt upp flera gånger i mitt liv men jag har inte insett vad det var eller så har jag det men har bara skjutit bort det. För det gör så ont så fruktansvärt ont.

Några länkar:

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Paniksyndrom/

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan

http://www.internetpsykiatri.se/diagnosis/panic/index.html

Utmana mig!

Ett av mina ledord ska ju vara att utmana mig men inte knäcka mig. Jag har insett att jag är otroligt duktig på att knäcka mig. Och så har jag någon skum lojalitet mot arbetet också. Man ”måste vara duktig”. Ok det lider väl halva Sverige av. Jag skyller på mamma. Men ska ta ett snack med min chef. Måste rensa i arbetsuppgifter. Det är ohållbart nu.

Så ska jag ju ta hand om mig och ge mig tid till återhämtning. Det har jag liksom ingen aning om hur man gör tror jag. Men måste väl lära mig.

Sömnen sviker igen

Satan va jag har sovit dåligt denna vecka. Arbetsdagen slutade på gamla kontoret där jag på allvar stod och funderade på om jag skulle ta en taxi hem men det blev t-banan.

Jag har faktiskt ingen manual på vad man ska göra. Som livet är nu är liksom inte normalt för mig så jag har svårt att säga vad jag ska göra men jag försöker ta en dag i taget.

Snackade med min chef om min arbetsbörda som är för stor nu även i vanliga mått mätt så vi lyckades spalta upp det rätt bra. Nu ska jag bara försöka övertyga Mrs X om detta. Hon lär knappast jubla.